AnvändaLjudarkivDela med andra
 
LäRARRESURSER // TEXTER OCH LäNKAR // LADDA NER // OM DSP // OM NOTAM

Samband mellan konstuttryck

DEL 1
Alla konstarter vi känner, som bildkonst, musik, teater, dans eller poesi har mer gemensamt än som skiljer dem åt. På samma gång som vi lär oss om ett givet konstuttryck, är det också viktigt att lära sig vad som ligger i begreppet ”konst”. Frågan är om det går att prata om konst utan att prata om konstuttryck. Till exempel: Om du vill lära dig att spela piano är det också bra att lära sig noter. Det är också viktigt att veta vad musikalisk stil är för något, och att du vet något om viktiga kompositörer och kanske viktiga pianister. Allt detta till musikens område, men för att fullt ut förstå hur färdigheter att spela ett instrument och kunskaper i musik kan användas är det nödvändigt att också fundera över vad som ligger i begreppet ”konst”. Vad innebär det at musik är ett av flera konstnärliga uttryck? Vad är det som gör att vi kallar en musiker, en målare, en dansare, en skådespelare eller en författare för en konstnär?

Du är inte bara musiker
En viktig sida av en utvidgad förståelse av ett område är att känna att det kan och klarar inom ditt eget område inte är isolerat. Om till exempel är en god musiker, så har du större förståelse för andra konstuttryck än du tror. På samma sätt som musik är ditt fack är också konst ditt fack. Med andra ord har en musiker också vad man kan kalla konstfacklig kompetens. Att vara konstnär handlar inte bara om att behärska sitt eget område. Det innebär också att du har en förståelse för konst rent generellt och därmed också en förståelse för människans villkor. Det viktiga är at när du utvecklar dig som konstnär så utvecklar du dig också som människa.

För att kunna arbeta vidare med tanken att det finns likheter mellan konstuttryck och det är tre påståenden vi bör acceptera:

1. Alla konstuttryck har ett stort gemensamt område utöver det som kännetecknar dem själva.
2. Alla konstnärer måste förstå att de redan har mycket större gemensam konstnärlig kompetens en de själva tror, utöver den speciella kompetens som är typisk för deras eget uttryck
3. För att förstå detta gemensamma område mellan konstarterna är det nödvändigt att utveckla förmågan till at tänka kring, eller reflektera över, sitt eget konstnärliga uttryck genom att tillägna sig gemensamma konstnärliga begrepp och tankefigurer.

DEL 2
Vilka begrepp är det då som skall användas när vi pratar om förståelse mellan olika konstuttryck? En fruktbar vinkel är att betrakta själva konstverket som ett fenomen, dels som ett ting i sig själv men också som upplevelse. Med detta menar jag att ett konstverk, t ex en roman, en målning eller ett musikverk är en komposition av olika element samtidigt som det också är en upplevelse för mottagaren. Komposition har med uppbyggnaden av verket att göra, medan dramaturgi har med upplevelsen att göra, alltså verkets dramatiska sidor.

Ett element i en komposition är en relativ storlek. Om du står långt från en bild kommer ögat att uppfatta de stora delarna, men om man står nära kommer detaljerna fram och kompositionen ändrar karaktär. Därför är det viktigt att bestämma betraktningsavstånd till verket när man pratat om det. Till exempel: Om du satt på ett flyg och tittade ner på Paris, kommer din beskrivning att vara helt annorlunda än om du hade varit nere på gatorna.

Det här sättet att betrakta konst, där du tänker på förhållandet mellan distans och närhet, helhet och detalj, är viktig för förståelsen av begreppen komposition och dramaturgi i samband med gemensamma aspekter av konst.

Dramaturgi tillhör mottagaren område, medan komposition tillhör konstnärens. Man kan inte alltid räkna med att mottagaren har ett förhållande till komposition, men konstnären bör ha ett förhållande till dramaturgi, som är ett förhållande till ”drama” och dramats väsen. När vi skall beskriva en komposition använder vi ofta begrepp som ”balans” och ”kontrast mellan enskilda element”. Men i samma ögonblick som vi pratar om elementens samspel – det som handlar om energi, spänning, atmosfär, temperament etc, då pratar vi om dramaturgi. Man kan alltså säga att ”komposition” beskriver konstruktion och sammansättning av element, medan ”dramaturgi” beskriver verkan av kompositionen i tid och rum.

Med dessa två begrepp som utgångspunkt ligger vägen öppen för att fortsätta diskussionen kring samkonstnärliga begrepp och föreställningar runt den ”kalla” kompositionen och den ”varma” dramaturgin.

DEL 3
Här följer några viktiga teman, begrepp och föreställningar som kan användas inom alla konstformer.

Elementens form och sammanställning
För att känna kompositionens karaktär (Ill. badescene.gif) kan vi förenkla elementen till deras grundformer; i den tvådimensionella bilden till kvadrat, cirkel och trekant;






i det tredimensionella rum som cylinder, kub, kon och kula,




och i musikens ljudbild till exempel prickar, streck och ytor.








Det är lättast att betrakta elementens sammansättning utifrån två grundpositioner, nämligen om de står vid sidan av varandra eller ovanpå varandra.


I musik är detta samma som om de kommer efter varandra eller samtidigt.

Elementens karaktärsegenskaper
Om vi tittar varje enskilt element kan vi prata om deras struktur (uppbyggnad), textur (ytkaraktär) och kontur (form). Här finns kanske de mest tydliga likheterna mellan olika konstuttryck. Vi kan t ex beskriva en struktur som varierad eller enformig, eller en textur som är öppen eller tät, eller en kontur som är spetsig eller rund. Klicka här för att höra ett exempel från Giacinto Scelsi: ”Pfhat!, 2:a sats och försök se sammanhangen med skissen under.



Elementens släktskap med varandra
De olika elementen i en komposition står alltid i kontrast mot varandra; de kan alltid beskrivas som mer eller mindre lika. Om det är stor skillnad på elementen beträffande struktur, textur och kontur säger vi att det är stor kontrast mellan kompositionens enskilda delar. När det å andra sidan är nästan helt lika säger vi att det är liten kontrast. Klicka här för att höra ett exempel från Giacinto Scelsi: ”Pfhat!, 4:e sats och försök se sammanhangen med ritningen under.



Elementens förändring
Några element förändrar sig utan att bli något annat. Detta kallas för variation. Andra förvandlar sig och blir något annat. Detta kallas tranformation.


Det finns många olika sätt elementen i en komposition som elementen kan utveckla sig på, både i rum och i tid. En vanlig föreställning om vad som händer i rummet är att titta på förhållandet mellan förgrund och bakgrund, helst med en eller flera mellangruppen. När vi pratar om vad som händer i tiden brukar man ofta föreställningen om vad som sker, före, under och efter. Klicka här för att höra ett exempel från Giacinto Scelsi: "Pfhat", 1:a sats, och försök att se sammanhangen med ritningen under.



Det som är nämnt hittills under del III har med verkets kompositoriska sidor att göra. Här är några teman som ha med verkets dramaturgiska sidor att göra, alltså hur olika kompositioner upplevs och inte bara hurdana de är.

Elementens påverkan på varandra
En komposition består alltid av något och något annat. (Om du har ”något”, har du alltid ”något annat”, nämligen det som inte är ”något”…) När vi pratar om upplevelse av något tillsammans med något annat, kan man säga att det uppstår något tredje som kan sägas vara verkningen av något på något annat. Detta kallas för interaktion.


Alla elementen i en komposition står i ett interaktivt förhållande till varandra. När vi pratar om upplevelsen om ett verk, antingen det är en musikalisk komposition, ett teaterstycke eller måleri är det ett uttryck för den samlade, eller totala, värkningen av alla elementens interaktion.
Klicka här för att höra ett exempel från Giaconto Scelsi: ”L’ame Ailée”, och hör sammanhanget i utvecklingen av fioltonerna.

Elementens grad och karaktär av intresse
Alla elementen i en komposition kommer att fånga vårt intresse och vår uppmärksamhet på många olika sätt: något som rör sig är (omedelbart) mer intressant än något som inte rör sig; något som står i stor kontrast till något annat är mer intressant än något som står i liten kontrast till något annat, osv. (Ill. Boccioni.gif) Men andra ord, allt som ”händer” i en komposition kommer att vara mer eller mindre intressant! Det kan därför vara viktigt för förståelsen av ett verk att skapa sig en föreställning om hur de olika intressemomenten uppträder. Är det många eller få intressemoment? Finns det ett huvudintressemoment, där allt annat är betydligt mindre intressant, eller är det ungefär lika intressant? Klicka här för att höra ett exempel från Giacinto Scelsi: "Suites 8II "

Verkets dynamik
Interaktionen mellan kompositionens olika delar och händelser skapar upplevelser av olika intressemoment, och detta har att göra med verkets dynamiska karaktär. Begreppet ”dynamik” syftar här till upplevelsen av energi och intensitet. Viktiga frågor är här: Hur “vandrar” din uppmärksamhet mellan intressemomenten? Styrs ”vandringen” i en speciell riktning, eller tappar du spåret? Är vandringen snabb eller långsam, systematisk eller slumpmässig, enkel eller komplex? Grips du att verkets uttryck eller är du likgiltig. Klicka här för att höra ett exempel från Giacinto Scelsi: "Kya".

Verkets upplevelsekaraktär
Vissa verk upplevs som tillstånd och andra upplevs som en process, med en utveckling från A till Ö. Ner verket upplevs som ”ett ställe att vara”. Ett rum utan början och slut, och utan att du känner att det som händer varken pekar framåt eller bakåt, utan bara inåt och utåt, kan vi säga att verket upplevs som ett tillstånd. Men när du å andra sida känner en utveckling, och du får en upplevelse av att någon berättar en intressant historia, med en början, uppbyggnad mot en höjdpunkt, och en avslutning, då kan vi säga att verket upplevs som en process. Klicka här för att höra ett exempel från inledningen hos Giacinto Scelsi: ”Pranam II”.